Sång om utrustningar
Ön Simeulue, Indonesien 1907–2004
För länge sedan drabbades ön av en tsunami, där många av öns invånare omkom. Sedan dess har man i många generationer på ön berättat historier och sjungit sånger om en stor fara med namnet Smong som kan komma från havet efter en jordbävning. Budskapet i sången lyder: ”När en stor jordbävning inträffar, lägg genast märke till variationer i havsytan på stranden eller i floden; om du ser att vattnet drar sig tillbaka ska du skynda dig bort från stranden eller fly till en högre plats. Ta med dig ris, socker, en ljuskälla, en kniv, tändstickor och kläder. Kom ihåg den här berättelsen och för den vidare till följande generationer.”
Tack vare sångerna visste invånarna på ön hur de skulle agera och överlevde tsunamin 2004 trots att ön befann sig mycket nära jordbävningens centrum. På ön finns bara lite teknologi, och det är viktigt att bevara sångerna eftersom de förbättrar katastrofberedskapen. Jag hoppas att jag genom att dela informationen om den här sångtraditionen kan hjälpa till att bevara den lokala visdomen.
-Nubli, invånare på Simeulue
Vattenrening
Chiadzwa, Zimbabwe 2008
Jag kommer från en liten by. Jag ville tjäna mitt samhälle och arbetade bl.a. som frivillig i Zimbabwes Röda Kors i tio år. Efter skyfallen 2008 var det brist på rent vatten och kolera spreds. Jag var kamratutbildare och tillsammans med andra frivilliga gick vi runt i byarna på landsbygden och lärde ut hur man kan göra flodvatten drickbart med hjälp av vattenreningspulver. Pulvret blandas i vatten i fem minuter och sedan väntar man fem minuter till, så att grumset sjunker till bottnen. Man blandar i en hink och häller över det rena vattnet i en annan, ren hink genom en sil.
För att göra människorna intresserade av vattenreningen berättade vi om den med hjälp av en populär andlig sång. Sjungandet hjälpte även oss frivilliga att upprätthålla en god anda när vi gick långa sträckor från by till by för att berätta om dessa ”vattenmakare”. Sången manar dig att svara på kallelsen när du inbjuds att delta i verksamhet. Sången är mycket känd och stärkte även oss.
-Sheila, kamratutbildare och lärare
En hälsostation i en låda
Finland – Sri Lanka 2004
Mängden hjälp var av aldrig skådat slag efter tsunamin i Sydostasien. Internationella biståndsorganisationer inledde formligen en kapplöpning till platsen. Finland bistod med donationer som lämnats av vanliga människor och som uppgick till ett rekordbelopp. Donationerna användes för att finansiera långsiktig hjälp.
FRK:s katastrofberedskapsenheter skickade en hälsostation till katastrofområdet. Hälsostationen fanns startklar i Röda Korsets logistikcentral i Tammerfors. Där finns olika katastrofberedskapsenheter färdigt förpackade i lådor som snabbt kan travas på lastpallar. Tanken är att man till och med ska kunna transportera ett helt sjukhus i svår terräng på ryggen av till exempel åsnor och mulor. Alla delar till hälsostationen, portarna, stängslen, generatorn, vattenreningsutrustningen, bäddplatserna för patienter som måste vårdas över natten, inkvarteringslägret för personalen, datakommunikationsutrustningen osv., ryms på totalt 50 lastpallar. Hela hälsostationen kan transporteras med två långtradare och flygs i allmänhet till destinationen med ett fraktflygplan. När tsunamin hade inträffat 2004 skickades hälsostationen i väg med det första lediga Finnairplanet.
-Outi, projektplanerare, FRK:s logistikcentral
Sandsäckar
Iowa, USA 2008
Vi varnades hela tiden för att det kommer att bli översvämning. Jag hade aldrig sett en översvämning, och jag hade levt så länge, 50 år, utan att uppleva någon typ av naturkatastrof. Människor kallades att hjälpa till med tillverkningen av sandsäckar. Jag var med om att fylla och knyta ihop säckarna och lyfta upp dem på flaken som användes för att transportera dem till de platser där de behövdes. En långtradare kom med tonvis med sand i taget, det fanns enorma sandhögar på parkeringsplatserna. Vi var säkert fler än hundra personer som fyllde säckar och lyfte upp dem på flaken.
Jag hade aldrig tidigare varit med om en nödsituation av det här slaget. När vi fyllde säckarna såg vi bekanta som vi inte hade sett på länge. Det gjorde verkligt ett stort intryck att se att folk brydde sig om det samhälle som de tillhörde. Alla deltog. Även studerande och äldre personer fanns på plats. Där fanns till och med femåringar som hade kommit dit med sina föräldrar, och de fyllde säckar med små spadar.
Efter en vecka var jag så trött att jag inte längre orkade fylla säckar. Då hjälpte jag barnen genom att knyta ihop säckarna.
-Donald, frivillig